Who_am_I | Om Parental Alienation (föräldraalienation)

Vem är jag som skriver på dessa sidor?

(Who am I who are writing on these pages?)

Jag som skriver här, har bevittnat PA på nära håll. Det gäller flera jag känner och inklude-rar erfarenheter jag fått även för de fallen men jag förstår erfarenheterna avsevärt bättre nu, först många år senare. PA handlar om familjeterror som alltid pågår i många år men i början är signalerna ofta subtila och de flesta som drabbas förstår inte de allvarliga saker som sker bakom ryggen på dem - och beträffande eventuella öppna aggressioner tas de ofta inte på tillräckligt allvar. När PA manifesteras mer tydligt har i själva verket en omfattande underminering redan skett: Offret (centrala är föräldrar som stöts bort) isoleras socialt och deras barn destabiliseras emotionellt och kognitivt ("hjärntvättas") för att kunna användas som vapen mot den andra föräldern. Detta pussel förstår alltså många i efterhand när det är för sent - tydliga pusselbitar har funnits där hela tiden. Andra pusselbitar kommer man förmodligen aldrig att hitta.

-------

Vintern 2019 gjorde jag flera mycket överraskande iakttagelser av några barns beteenden - då helt obegripliga iakttagelser för mig eftersom jag kände barnen sedan tidigare. Jag skrev ned mina iakttagelser och reflektioner utan att ha en aning om begreppet parental alienation, PA. Såg begreppet PA först i slutet på mars 2019 och började därefter att ta reda på allt möjligt som berör ämnet.

Det jag skrev ned då, en rätt omfattande text, visade sig senare stämma klockrent med alla väsentliga aspekter på PA såsom forskare beskrivit området - inklusive att det handlar om emotionell och kognitiv barnmisshandel.

Jag heter Björn Cedervall och har i botten en forskarbakgrund - arbetade bl a i laboratorie-miljöer över en 41-årsperiod. Jag började läsa vetenskapliga originaltidskrifter 1971 (via Karolinska Institutet), 1972 (via KTH) och sedan 1974 (via Kungliga Vetenskapsakademin). Frågeställningar och ämnesområden har varit totalt olika men jag har alltid trivts med de frågor som är tvärvetenskapliga och har komplexa sammanhang.

Formellt är jag civilingenjör med en teoretisk kemiinriktning (Kärnkemi samt Biokemi, KTH) samt docent och med dr (Medicinsk Strålningsbiologi, Medicinska Fakulteten, Karolinska Institutet).

Utöver dessa formella examina läste jag också åren 1975-1983 helt olika inriktade kurser - mest på doktorandnivå och mest på Stockholms Universitet - och mest för att de intres-serade mig - inte för att disputera (det kom senare ändå).

Åren 1980-1983 var jag ordförande i Stockholms Länsförbund av Svenska Naturskydds-föreningen. Mitt personliga fokus låg på skydd av hotade naturmiljöer inklusive de växt- och djurarter som finns i dessa miljöer. Den tiden gav mig erfarenheter av människor med olika bakgrund och utgångspunkter, problem med massmedier som förvränger informa-tion och mycket annat som hänger samman med kontroversiella frågor - framför allt där känslor och politik hamnar i kollisionskurs med vetenskapliga utgångspunkter.

Ingen av mina tre universitetsexamina inkluderar inriktningar som psykologi, psykiatri, sociologi och juridik. Emellertid har jag yrkesmässigt i första hand kommit i kontakt med ett flertal infallsvinklar på psykologiska fenomen.

Om nu någon från psykologi- eller psykiatriområdet skulle invända mot eventuella sakfel på denna webplats ber jag att de skickas direkt till mig så de kan korrigeras. Trots letande har jag bara hittat några få psykologer/psykiatriker i Sverige som satt sig in i PA-frågorna.

Det finns flera aspekter på min bakgrund som har gjort det relativt lätt att läsa mig in i PA-ämnet:

1. Lärde mig rätt mycket av grunderna i det medicinska fackspråket under 1970-talet och har därefter kontinuerligt byggt på språket med avseende på olika ämnesområden.

2. Vanan att leta efter information i vetenskapliga tidskrifter.

3. En mängd erfarenheter som handlar om begreppet risk. Förenklat ses detta ofta som sannolikhet x konsekvens. En sak som är mycket slående är att de flesta som arbetar med vårdnadsutredningar inom socialtjänsten inte har någon känsla för skillnaden mellan vad som är möjligt och vad som är sannolikt eller troligt. Inte heller skiljer dessa människor på stora bevisade problem och tänkbara struntsaker.

4. De personliga observationer jag gjort av PA stämmer mycket bra med vad forskningen kommit fram till.

Björn Cedervall, 4 mars 2020

epost: bjorn.cedervall med ompa.se på slutet.