Vem driver PA? Vilka är alienatorerna?

(Who is driving PA? Who are the alienators?)

(¿Quién conduce PA? ¿Quiénes son los alienadores?)

Den blommande grenen till höger hör till trädet Virgi-

lia divaricata som troligen fått sitt släktnamn efter poeten

Vergilius. Vergelius levde i romarriket strax före Kristi

födelse. I Dantes Inferno (Helvete) handlar det om hur

Dante själv var på väg till Helvetet pga tre dödssynder:

impulsivitet, våld, bedrägeri och förräderi (dvs misstänkt

borderline, psykopati och narcissism kombinerade). Vergilius kom då in i bilden och lyckades få Dante att hamna på en bättre väg. Det kan alltså finnas hopp även i de jävligaste situationer.

"Parental mental illness has implications on mothers, children, and the whole family system."
(A. Fraga et al., Children of parents with mental health vulnerability: implications and family-

centered support. Journal for Educators Teachers and Trainers, Vol. 10(2), 2019, sid. 77)

Den sjukliga familjedynamik som vi kallar PA drivs av en förälder med narcissistisk  och borderline personlighetsstörning

Om man ser till orsak-verkan kan man beskriva PA-fenomenets rötter enligt:

Grundorsaker* -> Personlighetsstörningar** -> Sjuklig familjedynamik kallad PA

Den sjukliga familjedynamiken resulterar i barn som i social och olika grad kan ärva problemets grundorsaker och därmed blir PA ett transgenerationellt problem - det ärvs från generation till gene-ration (påkekat bl a av Dr. Craig Childress (psykologi) samt den engelska psykoterapeuten Karen Woodall).

* Orsakerna ligger i grundläggande, ganska väl kända, psykologiska fenomen såsom anknytningsteori (eng. attach-ment theory", störd barndom och uppväxt hos den PA-drivande föräldern), "in- eller hopsnärjning" (eng. enmesh-ment), personlighetsklyvning (eng. splitting), kognitiv dissonans, triangulering mm. Anknytningsteorin formulera-des först under 1950-talet och framåt genom en successiv teoribildning från John Bowlby (1907-1990, brittisk psykolog och psykiater) samt Mary Ainsworth (1913-1999, kanadensisk-amerikansk utvecklingspsykolog), och har sedan dess genomgått olika och viktiga tolkningsfaser där uppfattningen om dess betydelse för barns utveckling skiftat och också ibland kontroversiell. Både Bowlby och Ainsworth hade genom en del av sin utbildning kommit i kontakt med psykoanalysen. Bowlbys styrka var att han byggde anknytningsteorin på evolutionsbiologin och Ainsworth bidrog till att testa teorin - ursprungligen arbetade de var för sig men kom under 1950-talet att börja samarbeta. En av Bowlbys utgångspunkt är att barn normalt aldrig lämnar anknytningen till sina för-äldrar. Detta ligger sedan miljontals år tillbaka hårt inprogrammerat i det genetiska arvet - lämnade man sina föräldrar (attachment byttes till detachment) blev man uppäten av rovdjur och därmed eliminerades motsvarande arvsanlag. Därför är ett barn som, utan uppenbar anledning, avvisar sin ena förälder något helt onaturligt och en stor röd varningsflagga om att den andra föräldern manipulerat barnet så det vänt sig mot den andra föräldern. Det barnet är, utan att veta det, helt hopsnärjt med den alienerande förälderns hjärna: Alltså är det meningslöst att fråga det barnet om det påverkats av sin ena förälder för att ta avstånd från den andra föräldern. Jag (BC) kommer att här återkomma med mer moderna källhänvisningar så läsaren här ska kunna få en allsidig läsning för att kunna bilda sig en egen uppfattning om särskilt anknytningsteorin (skrivet okt. 2022). Mary Ainsworth and John Bowlby, Child Care and the Growth of Love. Penguin Books, London, 1965.

** Det är väsentligt att inte fastna i klassificeringen av personlighetsstörningarna (eng. personality disorder, PD) där karakteristiken för de centrala tas upp nedan under taket "Cluster B". I PA-sammanhanget finns alltid narcissistisk och borderline PD. Klassificeringen av olika PD är praktisk när man vill kommunicera om PA-problemen men det får inte bli så att man glömmer bort helhetsbilden - att det ligger orsaker bakom personlighetsstörningarna och att slutresultatet är en sjuklig familjedynamik.

BUDSKAP TILL PA-DRIVANDE FÖRÄLDRAR

(A Message to Parental Alienators, YouTube, 2016)

Det finns mycket skrivet om förklaringarna till att vissa personer driver PA trots att det är skadligt för deras egna barn. En kategori handlar om naiva människor som inte förstår att deras beteende resul-terar i PA. En annan kategori arbetar aktivt med att få med barnet i en allians mot den andra föräldern. En tredje kategori handlar om människor som är besatta av hat och hämndbegär mot en tidigare partner eller maka/make. Rådgivaren (mentala hälsoproblem) Christine Hammond beskriver dessa tre kategorier mer detaljerat. De som driver PA till den värsta nivån "allvarlig" (eng. severe) har nästan alla flera kliniskt grava personlighetsstörninger (samma slutsats dras av ledande forskare inom om-rådet såsom psykologen Dr. Amy J.L. Baker och läkaren och Dr. Steven Miller). Forskning och andra erfarenheter visar att nivån "allvarlig" kan resultera i förfärliga familjetragedier. Flera kliniker mm satte tidigt fingret på orsaken till det vi idag kallar PA - dvs en allvarligt personlighetsstörd förälder - barnpsykiatern David Mordecai Levy (Maternal Overprotection, Columbia University Press, 1943), den österrikiske psykoanalytikern Wilhelm Reich (Character Analysis, 1945 &1949) samt den danska barnpsykiatern Gudrun Sophie (Kjaer) Brun (Børn og skilsmisse, Gyldendal, 1973, se kommentar i referenslistan i slutet på denna sida). Nedan har jag (BC) valt att lyfta fram Reichs formuleringar.

Wilhelm Reich sätter år 1945  fingret på orsaken till det vi idag kallar PA

"The true motive is revenge on the partner through robbing him or her of the pleasure in the child....The lack of any consideration of the child is expressed in the fact that the child’s love for the other partner is not taken into account”

(Wilhelm Reich, Character Analysis, New York, 1945, sid 265, den första upplagan publicerades på tyska år 1933 men där diskuterades veterligen inte detta - den amerikanska utgåvan från 1945 är på 516 sidor och upplagan från 1949 på 545 sidor - alltså över 200 sidor mer än den tyska originalversionen).

Alltså på svenska: "Det sanna motivet är hämnd mot partnern genom att beröva honom eller henne på glädjen med barnet.... Bristen på någon som helst hänsyn till barnet uttrycks/

framgår genom det faktum att barnets kärlek till den andra föräldern inte beaktas."Kortare uttryckt handlar det om elakhet - psykiatriker skulle antagligen kalla det psykopati.

I 1949 års version av kapitlet "Emotional Plague" (35 sidor) skrev Reich bl a att dessa människor är besatta av att rationalisera sin egen irrationella och förvrängda värld där motivet bakom ageranden är förfalskning. Det som påstås vara målen stämmer inte med de verkliga målen. Skuldkänslor eller ånger för det de ställer till med finns inte. Alienationsverksamheten tas upp i ett par avsnitt - så här kan man t ex läsa på sid 521 i Character Analysis (1949):

"The welfare of the child is always a spurious, and as the results show, unfulfilled motive. The real motive is to wreak revenge on the partner by depriving him or her of the pleasure of the child. Hence, in the fight for the child, one partner resorts to defamation of the other, whether he or she is healthy or sick. The absence of any consideration for the child is brought out by the fact that his love for the other parent is not taken into account. As means of alienating the child from one or the other parent, he is told that his mother or his father is an alcoholic or is mentally ill, a statement which usually does not correspond to the facts of the case. The re-sult is that the child is the one who suffers most; the motive is revenge on the partner and domination of the child. Genuine love for the child is not an issue."

Intrång i barnets integritet -> hindrande av barnets självständiga utveckling

-> psykiska skador på barnet

Alienerande föräldrar ser oftast på sina barn som personliga ägodelar snarare än individer som ska få växa upp med självständigt och kritiskt tänkande. Alltså motverkas det senare - barnen manipuleras till att välja förälderns bästa framför sitt eget bästa (bl a noterat av en domare i "High Court of Justice" i England i november 2019) där vårdnaden byttes från den ena föräldern till den andra. En övertygande litteratur sedan minst 25 år tillbaka pekar på allvarliga skador på barnen om man låter dem fortsätta att bo med en PA-drivande förälder - referenser samlas ihop under knappen "Skador på barnen". Skador-na är medicinska (depression, dålig självkänsla, dålig tillit till sig själv och andra, skuldkänslor, sociala relationsproblem, ökad självmordsrisk, fysiologiska såsom gastrointestinala besvär samt anatomiska och funktionella hjärnskador som kan observeras med avbildningstekniker), ekonomiska skador samt ökad risk för missbruk och kriminalitet.

Ett allvarlig tema handlar om falska påståenden om fysiska övergrepp* - sådana lögner är vapen och bör därför hållas efter med detta i åtanke. Ämnet är så stort att det fått en egen sida - Ni hittar också några kommentarer om detta en bit ned till höger på denna sida.

* Karlyn Borysenko, The Dark Side Of #MeToo: What Happens When Men Are Falsely Accused. Forbes, 12 februari, 2020.

Diana Davison, So, Some Woman Ruined Your Life? YouTube, 23 juli, 2016 (3,5 min).

Alan Dershowitz, Guilt by Accusation: The Challenge of Proving Innocence in the Age of #MeToo. Hot Books, 2019.

Dr. Jayne A. Major (1938-2012) uttryckte förklaringen till PAS-föräldrars beteende på följande sätt (fetstilsmarkering av mig/BC, Källa: MurrayBacon, 2012):

"I believe that PAS parents have become stuck in the first stage of child development, where survival skills are learned. To them, having total control over their child is a life and death matter. Because they don’t understand how to please other people, any effort to do so always has strings attached. They don’t give; they only know how to take.

They don’t play by the rules and are not likely to obey a court order. Descriptions that are commonly used to describe severe cases of PAS are that the alienating parent is unable to “individuate” (a psychological term used when the person is unable to see the child as a separate human being from him or herself). They are often described as being “overly involved with the child” or “enmeshed”. The parent may be diagnosed as narcissistic (self-centered), where they presume that they have a special entitlement to whatever they want. They think that there are rules in life, but only for other people, not for them."

Många av de som driver PA kan inte förklara varför de gör det. Om man ställer just frågan "Varför?" blir detta ofta en provokation vilket sannolikt har sin grund i att de inte har något rationellt svar på frågan.

Den omfattande mängden information (forskning, terapeuters erfarenheter, personliga erfarenheter mm) gör att temat på denna sida för överblickens skull måste struktureras om så man bättre hittar i materialet. Det sjukliga begreppet, som formell psykiatrisk diagnos (eng. personality disorder = per-sonlighetsstörning), narcissism är ett stort och relevant tema för PA men också andra formella (kliniska) personlighetsstörningar. Dessutom används ordet narcissism i mer generell bemärkelse i dagligt tal. Därför måste de som är specialister på området få en egen sida här med länkar till de som förefaller vara skickligast och mest pedagogiska. Omstrukturering av denna sida kommer att ske successivt eftersom området är så stort.

PA-drivande föräldrar har ofta en eller flera personlighetsstörningar

(PA driving parents usually have one or several personality disorders)

Ett återkommande tema i PA-litteraturen är att PA-drivande föräldrar nästan alltid har en eller flera personlighetsstörningar*. Den som är vanligast och oftast nämns är, oavsett om den ska räknas som klinisk diagnos (en formell personlighetsstörning - se nedan) eller inte, narcissism.

* R. Feinberg & J.T. Greene, The intractable cliient. Guidelines for working with personality disorders in family law.  Family and Conciliation Courts Review, Vol. 35, 1997:351-365.

M. Friedman, The so-called high-conflict couple. A closer look. American Journal of Family Therapy, Vol. 32(2), 2004:101-117.

Melanie Gill  (adult psychologist and forensic assessor): Melanie Gill discussing understanding what drives alienating behaviours. YouTube, 19 okt. 2019 (5 min).

J.R. Johnston, Children of divorce who refuse visitation. In C.E. Depner & J.H. Bray (Eds.), Non-residential parenting: New vistas in family living,  (1993:109-135). Newbury Park, CA. Sage.

J. Siegel & J. Langford, MMPI-2 validity scales and suspected parental alienation syndrome. American Journal of Forensic Psychology, Vol. 16(4), 1998:5-14.

Många av alienatorerna är extremt aggressiva men den mycket av aggressionen uttrycks ofta i form av kovert narcissism ("kovert" = slutet - samma ord som kuvert, ibland även kallad "vulnerable" = sårbar narcissism). En av utgångspunkterna är att narcissister, i generell bemärkelse, saknar empati* samt har en livsstil som går ut på att ljuga och manipulera andra - den som ifrågasätter detta hänvisas till att läsa de psykiatriska beskrivningarna av s k Cluster-B-störningar. Aggressionen mot en expartner sker bland annat i form av förtal av värsta sorten:  Rå, iskall och själviskt baserad ryktesspridning och lik-nande - allt i syfte att skada den andra parten (kallad offret nedan) utan att denna/denne ska veta om att hon/han är angripen. Efter allt jag (BC) tagit del av, både vetenskaplig information, och erfaren-heter med många drabbade jag träffat, tyder på att de flesta som driver PA är just koverta narcissister. De är extremt förrädiska och eftersom dessa människor är specialister på att manipulera andra är det inte rimligt att anklaga de ofta empatiska offren för att de gick på den koverta narcissistens konster. 

* Enligt Doktor Ramani  Varsula (Klinisk psykologi med inriktning på narcissism, Los Angeles, MedCircle mm) saknar narcissisterna inte empati utan väljer istället, att när det passar, inte använda den. En av Raminis poänger är att narcissisterna använder empati men som ett vapen för att få motparten att öppna sig och därmed avväpnas. Öppenheten kan sedan användas mot den andra personen (en make/maka, en arbetskollega, en medlare, en psykoterapeut eller exempelvis en person som arbetar med vårdnadsuredningar...) och empatin kan sedan stängas av när narcissisten inte längre vill ha den ("det är för jobbigt - så varför bry sig?"). MedCircle är ett företag med tio disputerade och kliniskt inriktade psykologer, psykiatriker och liknande och som arbetar med mentala hälsoproblem.  På YouTube hade den 17 januari 2023 MedCircle 1,39 miljoner prenumeranter (31 februari 2021 var det 655 000 prenumeranter) och Dr. Ramani själv 482 000 prenumeranter (dessa antal var den 18 juni 2020 473 000 respektive 262 000 prenumeranter, 17:e januari 2023 var Dr. Ramanis prenumerantantal 1,24 miljoner vilket sammantaget på det stora och ökande intresset för den problematik som rör narcissism).

Detta stöds också av Kim Saeed på YouTube: How the Narcissist Hurts You Using Cognitive Empathy. Kim nämner på sin webplats att hon själv utsatts för narcissistisk tortyr.

De som inte läst på om sådana här människor, alternativt haft egna erfarenheter av dem kan knappast förstå vad det handlar om. Detta är säkert huvudförklaringen till att koverta narcissister i praktiken aldrig avslöjas av människor som arbetar inom Familjerätten eller Socialtjänsten (undantaget är exempelvis  socialsekreterare som själva fått in en sjuklig narcissist i familjen  - jag (BC) känner två socialsekreterare som sett problemet "inifrån" och därför förstår det). I förlängningen har de koverta narcissisterna en fantastisk förmåga att ställa till oreda i domstolarna eftersom de som arbetar där inte heller förstår hur dessa högmanipulativa människor fungerar. 

Koverta narcissister drivs ofta av skadeglädje (som kan göda deras egna psykiska problem) och avund-sjuka (som kan ses som en form av hat kombinerad med bitterhet, ilska och fientlighet) som riktas mot personer som är duktiga på något eller har egenskaper, attribut etc som narcissisten inte har. Målet med denna aggressiva avundsjuka är att förgöra, alternativt ta, allt som uppfattas som positivt hos den andra personen. Ett delmål är ofta att också förstöra offrets sociala och positiva relationer med andra människor - på det sättet tappar offret (i PA-sammanhanget exet) den normala support som annars skulle finnas på plats. Dessutom tillfredsställs då också narcissistens behov som ofta inkluderar att göra offret illa. Inbyggt i detta och som underliggande drivkraft ligger också en blandning av grandiositet och samtidig känsla av underlägsenhet. Mekanismen är alltså:

Kovert narcissism->Jämförelse med de som har något som upplevs som bättre eller finare än det de inte har->Avundsjuka->Skadeglädje. Dessa människor får en temporär blockering av avundsjukan när de kan njuta av den andra personen faller, skadas i någon bemärkelse och/eller får ett olyckligare liv. Dessutom höjs temporärt deras självkänsla därför att när de skickat ned någon i elände och råkat illa ut kan de göra en nedåtriktad jämförelse - de kan då se ner på den andra personen som befinner sig i ett sämre läge och ger dem en känsla av grandiositet - alltså att de själva är särskilt viktiga och ofta(st) utan att det finns rimligt fog för det. Grandiositet är emellertid mer associerad med overt (öppen) narcissism. Donald Trump är ett exempel på en overt narcissist - han säger rent ut att han förstår allt bättre än andra. Han säger öppet "I will trash him/her" när han vill göra sig av med någon.

Extrem PA

Dr. Glenn Ross Caddy (Toronto 2009): Parental Alienation and Mind Control

I detta föredrag diskuteras likheter i olika sammanhang där manipulation skett av närståendes hjärnor. Olika aspekter på vanföreställningar och vissa psykiatriska sjukdomar avhandlas samt att sådana kan innebära livsfara för de inblandade. "Systemen" nämns som delaktiga i tragedierna. Mot slutet av fördraget kommenteras diagnostiken - att man sällan ställer en diagnos på en process - utan istället på konsekvenserna av en process (43 min 30 sek ->).

Covert vs. overt narcissism

De nämnda beteendena förklarar varför de sjukliga narcissisterna kan vara så farliga för andra - båda typerna kräver att bli beundrade och känner sig bemyndigade (eng. "entitlement") att köra över andra. Dr. Grande (se mer om honom längre ned på denna sida) har en YouTubevideo där han särskilt disku-terar dessa människors möjliga skadeverkningar ur samhällssynpunkt: 8 Signs of the Most Destructive Narcissistic Profile. Dr. Grande påpekar att de overta/grandiosa narcissisterna är extroverta (utåt-riktade), socialt tråkiga men ytligt charmiga, grymma, kalla, okänsliga och mycket resistenta mot kritik under det att de koverta narcissisterna tenderar att vara introverta, skuldbelagda, ilskna, aggressiva, överkänsliga, försvarsbenägna, undvikande, oroliga, deprimerade samt dåliga på att hantera sociala situationer. Dr. Grande säger vidare att narcissisterna kan växla mellan koverta och overta tillstånd.

Den största skadan narcissisterna gör är när de får en maktposition - i familjen, på jobbet eller i samhället. De egenskaper som gör narcissister särskilt destruktiva är om de har eller är:

1. Hög intelligens (produktiva och bra på att anpassa sig till nya situationer).

2. Hög utbildningsnivå (fler möjligheter att få höga positioner).

3. Tillgångar (pengar).

4. Särskilt vid grandios narcissism: Den ytliga charmen kombinerad med att de inte litar på andra - därför blir responsen från dessa andra en omvänd misstänksamhet.

5. En kognitiv (ytlig) empati som de är medvetna om och i viss mån använder, de förstår hur andra människor känner men visar inte att de förstår, genom att uttrycka egna känslor.

6. Förmåga att kontrollera sig när andra hävdar sig själva. Detta är särskilt viktigt för dem när andra - som hävdar sig själva - har en högre position än de själva. Självkontrollen ökar deras chanser att klättra uppåt i maktstrukturen. Dessa narcissister är i allmänhet förfärliga mot de som hierarktiskt är under dem själva. De som är högre upp i hierarkin respekterar de och betraktar som lagkamrater (här kan man t ex reflektera över manipulerade utredare inom Socialtjänsten).

7. Maktförstärkt narcissism. Dessa människor uppfattas ofta inte som narcissister. När de väl fått ökad makt och legitimitet söker de emellertid, genom att utnyttja eller missbruka detta maximalt, att få ännu mer makt. De är alltså inte nöjda med att bara ha makten - de vill också utnyttja den maximalt.

8. Hämndlystna och oförsonliga*. Detta gäller både overta (grandiosa) och koverta (sårbara) narcissis-ter. Detta är viktigt eftersom hämnd och oförsonlighet kan hjälpa dem att ha kvar makten och däri-genom kan de också fortsätta att göra skada som ger dem möjlighet att få ännu mer makt. Om narcis-sterna skapar en miljö som gör att andra inte törs framföra invändningar och klagomål blir det inga klagomål mot narcissistiskt beteende och därmed kommer inga förändringar till det bättre att ske.

Denna lista är alltså från Dr. Grandes ena video enligt länken ovan och han ber om kommentarer från den som har invändningar eller andra synpukter.

* Dr. Grande har en särskild YouTubevideo om detta där han karakteriserar hämndlystenhet i sammanhanget nar-cissism: 10 Signs of Vindictive Narcissism.

----

Följande stycke har drabbats av något redigeringsfel som kommer att korrigeras:

uttrycka egna känslor) men som inte svarar mot hur de agerar.  Det här kan räcka för att många andra ska tycka att de är trevliga personer - narcissisten använder detta för att få något från motparten - något de har nytta av (t ex information).  De har alltså inte detta beteende för att de bryr sig om motparten - utan enbart av egenintresse. Den som svarar på kognitiv empati där affekterad empati saknas (eller där empati inte används - se länken till Professor Ramini ovan) blir lätt en allierad som de kan använda för att få makt och högre positioner.

Den ovan nämnda mekanismen, som skapar skadeglädje, kan inte uppfattas som annat är mycket primitiva, kraftfulla och fientliga känsloreaktioner - se Abdul Saad i Sydney för närmare förklaringar (Bachelor of Science, Psychology) (Honours), UNSW 2006, Master of Psychology (Clinical), UNSW 2008).

Narcissism i en mer allmän bemärkelse är ingen diagnos utan ska snarare uppfattas som ett personlig-hetsdrag - ungefär som vi  kan säga att människor är blyga, utåriktade, aktiva, själviska, nedstämda osv. Däremot är Narcissistic Personality Disorder, NPD, en  klinisk diagnos.

Jag (BC) ställer inga kliniska diagnoser - det måste de som har legitimation för detta göra (dvs psyko-loger och läkare). Däremot refererar jag på dessa sidor till vad man kan läsa innantill i den vetenskap-liga litteraturen - ett av huvudsyftena med denna webplats är att peka på var man kan hitta olika typer av information beroende på frågeställning mm.

Cluster B handlar inte bara om narcissistisk personlighetsstörning (NPD)

(Cluster B is not only about narcissistisk personality disorder (NPD))

Ett återkommande tema i den vetenskapliga litteraturen är, som redan nämnts, att de allvarliga PA-fallen nästan alltid inkluderar en förälder med personlighetsstörningar (eng. personality disorders, PD) som sammanfattas i den psykiatriska gruppen "Cluster B" som i sin tur utgörs av fyra olika diagnoser (koder enligt DSM): Just nämnda NPD* (kod: 301.81 (F60.81)), Borderline PD (BPD, kod: 301.83 (F60.3)), Anti-Social PD (ASPD, kod: 301.7 (F60:2)) samt Histrionic PD (HPD, kod: 301.50 (F60.4)). Se bl a öppet tillgängliga artiklar av Dr. Susan Heitler i tidskriften Psychology Today - en viktig sak att notera är att de PA-drivande föräldrarna oftast ljuger vilket kan vara svårt att avslöja eftersom de är experter på att manipulera andra. Vid de svåra fallen har den PA-drivande föräldern ofta de tre första av dessa tre diagnoser kombinerade på olika sätt. Dr. Steven Miller förklarar detta sammanfattat i samband med att han är ett expertvittne i ett PA-fall. Histrionic PD  handlar om personer som vill ha uppmärksamhet ("drama queens" och liknande) - de överdriver och ljuger - utan att nödvändigtvis ha någon särskild "nytta" av det mer än just uppmärksamheten. Här en video om HPD:
Lise Leblanc, 10 Signs of Histrionic Personality Disorder, YouTube, Dec. 2022 (17 min 38 s).

ASPD (Diagnoskod i DSM-5: 301.7 (F60.2)) handlar om människor som inte kan förstå hur andra människor känner (de saknar, alternativt använder inte, empati) och de har därför svårt att skapa nära relationer med andra: Psykopater är fullständigt okänsliga för om andra människor far illa. Sociopaterna kämpar med nära sociala relationer men misslyckas - psykopterna verkar inte alls klara av det**. Vidare har de större benägenhet att bryta mot lagar och samhällets normer. I ASPD, där alltså psykopati respektive sociopati ingår - åsyftar "antisocial" att dessa personer är mot andra människor som om de ser på dem som några man konstant måste bekämpa - hela deras liv är en fight - ofta enligt "vi mot dem" som om det var något primitivt stamkrig det handlade om. Sociopati uppfattas av specialisterna som något man lära sig (kanske förorsakat av trauma eller andra stressfaktorer i omgivningen) under det att psykopati antas ha mer att göra med ärftliga egenskaper**. Beträffande kriminalitet anses psykopaterna noggrant planera vad de sysslar med - de är medvetna om och över-väger vanligtvis konsekvenserna innan de begår ett brott. Sociopaterna funderar inte så mycket på konsekvenserna av brott och styrs mer av ett impulsivt beteende - de har ofta ilskna, och har depres-sioner och ångest som en del i det kriminella beteendet. Psykopaterna är i det senare hänseende mer lugna, kalla och okänsliga för stressorer - även när de håller på vad det nu är som man inte ska göra**. Professor Ramani Durvasula påpekar att den nuvarande samhällskulturen uppmuntrar till ett ASPD-beteende (ingen visad empati, "det spelar ingen roll hur man vinner något bara man vinner" mm)***.

* Dr. Todd Grande (YouTube): What is Narcissistic Personality Disorder? (11 min)

** Enligt Dr. Todd Grande - se hans YouTubevideos om ASPD etc nedan.

*** Intervju med Dr. Ramani (YouTube): ASPD: The Psychopath, Sociopath, & How to Spot Them. (11,5 min).

Catherine Tuvblad & Kevin M. Beaver, Genetic and environmental influences on antisocial behavior.  Journal of Criminal Justice, Vol. 41(5), 2013:273-276.

Cluster B-individer är skickliga på att lägga skulden för det de ställer till med på andra***. Detta skapar ett allvarligt problem för Socialtjänsten och tingsrätter eftersom då orsakssammanhangen oftast blir bakvända - varken Socialtjänst eller de vid tingsrätterna har någon utbildning för att detek-tera de "skickligaste" narcissisterna - trots att det ofta finns klara varningsflaggor som de borde notera.

*** Dr. Grande, Blame-shifting & Cluster B Personality Disorders: Antisocial, Narcissistic, Borderline, Histrionic.

Beträffande att lägga skulden på andra - se även kommentaren till Sydney Watsons video i referenslistan nedan.

I PA-sammanhangen är det alltså inte bara barnen som misshandlas psykiskt utan också den attacke-rade föräldern/vårdnadshavaren samt ibland även andra närstående till den primärt attackerade personen. Man kan i dessa sammanhang inte rimligen uppfatta de koverta narcissisterna på annat sätt än att de, utöver barnen, psykiskt misshandlar sin partner. Ett bankrån är en öppen kriminell hand-ling, ett bankbedrägeri är en kovert kriminell handling. Kovert narcissism som inkluderar att suga ut en partner/ex-partner på alla dennes tillgångar har samma syfte som en som sysslar med ekonomiska bedrägerier. De värsta beter sig som om det handlade om avrättning av offret. Dessa människors age-randen borde, enligt min (BC:s) uppfattning, kriminaliseras både på grund av bankbedrägerianalogin och på grund av den psykiska misshandel de utsätter offret för. Så här utrycks detta i YouTubevideon "The crimes of the covert narcissist" (efter 11 min 30 sek):

"Not an ounce of concern for a person they  purposely deceived and extracted a genuine relationship from."

Sen nöjer de sig oftast inte med att de förgjort offret utan drar sig dessutom inte för att utnyttja situationen.

Stölder och blockering av den andra förälderns ideer

(Thefts and blocking of the other parent's ideas)

Benägenheten att parasitera på andra gäller även stöld av andras ideer genom att ta åt sig äran av dem. Det gäller i PA-fallet liksom i arbetslivet och andra sammanhang. Om exempelvis en PA-attackerad förälder vill ta med barnet på något särskilt evenemang är det inte ovanligt att den skadliga föräldern tar iden och ser till att ta med barnet på samma evenemang - eller något motsvarande som helst är "bättre eller dyrare" innan den andra föräldern hinner reagera. Därigenom förskjuts barnets uppfattning om vilken förälder som är bäst.

Om det inte går att göra den andra förälderns ide (för barnets bästa) till sin egen bokar den skadande föräldern helst in något annat för att sabotera möjligheten att barnet kan engageras i den först av-sedda aktiviteten (detta är mycket vanligt i PA-sammanhangen). Det här resulterar i att det inte blir möjligt för den attackerade föräldern att tillsammans med den alienerande föräldern planera sådant som kan vara av glädje och värde för barnet. Alltså måste den attackerade föräldern se till att sådant blir en överraskning för barnet. Om barnet istället får veta det på förhand, vilket då oftast delges den alienerande föräldern, kommer denna nästan garanterat att sabotera allt. Vid kontroll av barnens kommunikation med den attackerade föräldern kan det i stället hända att den alienerande föräldern ringer upp och för barnets talan (Kalle/Lisa har redan uttryckt att vad det nu är ska bli roligt): "Nej Kalle/Lisa vill inte åka med Dig på sportlovet".  Det här beteendet sker givetvis också i större skala - om man till exempel i den andra familjen har en tradition som innebär ett visst intresse - t ex en sport eller att spela ett visst musikinstrument - kommer den PA-drivande oftast att se till att dessa intressen upphör och kan säga direkt till den andra föräldern "Lägg Dig inte i Kalles klarinettlektioner/kon-takter - det sköter jag". Efter ett halvår har kanske Kalle slutat spela klarinett för gott... (detta är ett omskrivet exempel jag (BC), via en attackerad förälder, haft insyn i - andra jag känner (drabbade föräldrar eller anhöriga) har berättat liknande saker).

Alienerande föräldrar hatar julen! (Alienating parents hate Christmas)

Det finns två huvudsakliga skäl till att alienerande föräldrar hatar Julen: Det första är att Julen handlar om alla - familjegemenskapen: Fokus blir på andra än dem själva. Det andra skälet är att alienerande föräldrar inte vill att barnet ska få julkort, julklappar mm från den andra föräldern. Vad det handlar om är att julklappar etc är ett tecken på den andra förälderns omtanke och kärlek till barnet. Jag (BC) har tagit del av en mängd exempel på hur den alienerande föräldern förstör, slänger eller säljer barnens presenter - vad som helst bara barnen inte får presenterna. Förklaringen är enkel: Svårt alienerande föräldrar säger till sina barn att den andra föräldern aldrig brytt sig om dem och aldrig älskat dem. Detta är grym psykisk barnmisshandel.

 ---

Rimligen ligger den sammantagna prevalensen (förekomsten) för ASPD, BPD och NPD hos normal-befolkningen i västländer på cirka 3 %. För Sverige med 10 miljoner invånare motsvarar detta 300 000 personer men andelen resp. antalet kompliceras av hur man uppfattar fördelningen av dessa personlig-hetsstörningar med hänsyn till olika ålderskategorier. Eftersom barn nog inte brukar räknas in bör man troligen justera upp prevalensen för vuxna i "föräldraåldern" varför 3,5 % - 4 % kanske ligger närmare den relevanta verkligheten. Se även referenserna nedan.

Avgränsningen mellan NPD och psykopati är inte trivial och har diskuterats av disputerade specialis-ter på psykiatriska diagnoser. En av dessa är läkaren Otto Kernberg (psykoanalys, professor i psykiatri) som introducerade ett mellanbegrepp - "malign narcissism". Dr. Kerbergs specialinriktning är särskilt Cluster B) - här länk till hans översikt enligt "The narcissistic personality disorder and the differential diagnosis of antisocial behavior." (The Psychiatric clinics of North America, Vol. 12(3), 1989:553-570). Neuropsykologen Dr. Rhonda Freeman, diskuterar detta i en mer tillgänglig form genom YouTube-videon "Malignant Narcissism or Psychopathy?". Eftersom de värsta alienatorerna tänker, manipulerar och avleder/distraherar (bort från fakta) som kriminella är det relevant att studera hur psykopater som begått grova brott talar (osammanhängande ordsallad hör hit), och inte minst använder icke-verbal kommunikation (vad händerna gör, vart han/hon riktar blicken, tonfall mm) för att leda bort uppmärksamheten från deras brott. Här en videointerview med seriemördaren Paul Bernardo (Paul Bernardo — Prison interview of notorious serial killer,  YouTube, 2014), - det relevanta i PA-samman-hanget är inte morden utan sättet på vilket en psykopat kommunicerar. Här som kontrast om kvinnliga psykopater: The Psychopathic Female Traits and What To Be Careful About (YouTube, 17 september, 2016).

Man kan undra vad det är för poäng med att försöka hålla reda på de nämnda diagnoserna men efter-som myndigheterna knappt gör det åt oss och exempelvis NPD (och särskilt BPD) är vanligt i PA-sammanhangen är det lika bra att försöka förstå det mest grundläggande själv:

Borderline Personality Disorder*, BPD, (Diagnoskod i DSM-5: 301.83 (F60.3)) handlar om perso-ner som är rädda för att bli övergivna, har instabila relationer med andra, har instabilt humör samt en instabil självbild. Hit hör en kaotisk identitetsstörning där de inte själva förstår vem de är - exempelvis kan de kroniskt ändra sin image och även ändra sin personlighet från en dag till nästa.  De är impul-siva, har svårt att reglera sitt humör och överreagerar på allt möjligt, kan ha ångest eller depressioner och kan konstant ha ilska inombords, samt en tendens till paranoia (den nutida terminologin förefaller ha förskjutits åt "delusional symptoms")  - särskilt med avseende på risken att bli övergivna (Dr. Todd Grande). Rädslan för att bli övergivna kan göra att de fejkar självmordsförsök men med farliga meto-der som oavsiktligt kan resultera i att de faktiskt avlider. Den intensiva ilskan, även över småsaker, kan resultera i att de skriker och agerar våldsamt - t ex genom att fysiskt attackera andra personer. I YouTubevideon "How to Spot the 9 Traits of Borderline Personality Disorder" (2018, 27 min.) med Dr. Ramani Durvasula definieras BPD och därigenom förklaras också bra hur BPD-människor beter sig.

* Definitionen av BPD kan man, utöver det professionella psykologer och psykiatriker säger (ex vis Dr. Grande och Dr. Durvascula), läsa sig till - här ett exempel:

Dr. Kristalyn Salters-Pedneault, Borderline Personality Disorder (BPD) Criteria for Diagnosis. verywellmind.com, 17 juli, 2019. Observera bland annat begreppet paranoid ideation - att dessa människor ofta har en dragning åt upp-levd förföljelse samt storhet/grandiositet (även kommenterat av Dr. Grande).

I översiktsartikeln av Jean Marc Guilé et al. (2018, referens - se nedan) diskuteras i detalj de nio diagnostiska krite-rierna ("minst fem av dessa ihållande under minst ett år"). Kontentan är att diagnostiken är  ett svårt bedömnings-avvägande och att detta kan leda till ganska olika prevalensuppskattningar från studie till studie. Sammanvägt pekar översiktsartikeln bland annat på en ungefärlig BPD-förekomst bland ungdomar på drygt 3 % (lägre för pojkar än för flickor). I artikeln framkommer begreppet mentaliseringsförmåga - alltså förmågan att bedöma sin egen och andras grad av BPD.

Dr. Durvascula diskuterar prevalensen (förekomsten) av BPD och påpekar att den är omdiskuterad av olika speciali-ster på området. Hennes bedömning är att den handlar om 3-5 % vilket är avsevärt högre än de ca 0,9 % jag sett någonstans i speciallitteraturen***. Gissningsvis är den senare, lägre, skattningen baserad på äldre bedömningar - BPD är en relativt nyupptäckt problematik och förekom inte alls i exempelvis psykiatriböcker för läkarstuderande under 1980-talet. Ref. How to Spot the 4 Types of Borderline Personality Disorder, YouTube, 4 februari, 2021.

** Boken Stop Walking on Eggshells: Taking Your Life Back when Someone You Care about has Borderline (Paul T. Mason & Randi Kreger, Second Edition, 2010) förklarar en del av den praktiska BPD-problematiken för närstående - exempelvis i PA-sammanhang.
*** Organisationen National Alliance on Mental Illness, ger för USA en BPD-prevalens (förekomst) på 1,4 % av normalbefolkningen. Sammanfattningen om BPD i tidningen Psychology Today ger en prevalens på 2 % vilket i sin tur sannolikt härrör från DSM-5 (2013): Borderline Personality Disorder, 19 augusti, 2021.

**** Psykologen och psykoterapeuten Ludwig Fred Lowenstein (1928-2016, doktor i klinisk psykologi med inriktning mot rättspsykologi) gav i en artikel 2014 en bild av sammanhanget med BPD och förldraskap: How Does Borderline Personality Disorder Affect Parental Care? Journal of Divorce & Remar-riage, Vol. 55(8), 2014:636-644. De centrala personlighetsproblem han lyfter fram är svårigheter med  relationer med andra människor samt en emotionell instabilitet.

***** Dr. Kim Sage, How to Spot the 9 traits of borderline personalit disorders: Moms. YouTube, 2021 (15 min 42 s).

Narcissistisk Personality Disorder, NPD, (Diagnoskod i DSM-5: 301.81 (F60.81)) handlar om personer med starkt kontrollbehov samt besatta av höga tankar om sig själva och sin image (det kan ta sådana proportioner att det snarast ser fånigt ut för den som ser igenom ytligheten) - där de är i världens centrum samt att de därför inte behöver bry sig om normer, formella regler och lagar utan istället är bemyndigade att göra som de vill.

Långtids exponering för narcissistiska manipulationer har en tendens att smitta av sig - är man utsatt får man passa sig så man inte själv börjar apa efter liknande beteenden. En särskild högriskgrupp är barn som inte utvecklat ett kritiskt tänkande - narcissistiska föräldrar förstör i själva verket barns förmåga att tänka logiskt, kritiskt samt se allt i gråskalor. Se även sidan om narcissism.

Ett sätt att skaffa sig en orientering om just Cluster B är att lyssna på vad specialister inom området har att säga. De som valts här har samtliga disputerat och lyssnar man på  vad de har att säga får man nog en rätt bra uppfattning om vad de olika personlighetsstörningarna innebär - åtminstone på ett ungefär - här är några sådana personer som finns på YouTube med ett flertal pedagogiska och klargörande videos:

Dr. Les Carter (psykoterapeut). Tio röda flaggor som indikerar narcissism.

Dr. Todd Grande (docent med doktorsgrad inom filosofi med fokus på området "Mental Health" mm, Wilmington University, Delaware). Dr. Grande har (jan 2020) gjort över 1 000 videos om psykiska/

psykiatriska problem varav många handlar om Cluster B. Det som är särskilt intressant är det fokus Dr. Grande har på de exakta definitionsavgränsningarna mellan olika personlighetsstörningar. Hans antal prenumeranter (31 januari 2021) är över 618 000 (februari 2020 var det 197 000 - att jag (BC) nämner det är mest för att peka på det stora intresset för personlighetsstörningar. Missa inte de texter Dr. Grande har under sina respektive videos - stöd till att följa det han säger.

Här om ASPD vs. BPD (12 min 10 sek).  Och här om BPD vs. NPD (5 min 32 sek).

Vidare: What is the Difference Between Sociopathy and Psychopathy? (4 min 14 sek - alltså de båda huvudspåren inom Anti-Social Personlighetsstörning = ASPD).

En video som sticker ut temamässigt är Narcissism and snapping: When the narcissist loses control.

Dr. Grande har en video där han diskuterar karaktären på "alla" andra YouTubevideos on narcissism:

Criticism of the YouTube Narcissism Channels: Are They Helping or Hurting?

Även om Dr. Grande kallar det kritik så säger han att mycket av det andra i själva verket är bra information och i inledningen säger han också att narcissistiskt misshandel ibland kan vara mycket värre än det som beskrivs i dessa andra videos.

Narcissistic Personality Disorder and the "Trail of Destruction".

Dr. Ramani Varsula (professor, klinisk psykologi, Los Angeles, MedCircle Series) Här om Borderline PD.

How to Avoid Dating a Narcissist (35 min). Denna video inleds på ett utmärkt sätt vad som karakteri-serar en narcissist. Därefter  kommer några kommentarer till det tryck många känner i kanske 30-års-åldern för att gifta sig och skaffa barn - alltså ser man kanske förbi varningsflaggorna och kan i värsta fall få 30 år eller mer av sitt liv förstörda.

Avgränsningarna mellan dessa olika personlighetsstörningar ska formellt göras av psykologisk eller psykiatrisk expertis. Det är därför som det är viktigt att personer med sådan kompetens involveras där PA är en uppenbar konfliktdrivande faktor vid vårdnadstvister. Dessvärre görs detta nog inte alls idag av Familjerätter, Socialtjänster samt på domstolsnivå - helt enkelt därför att de som arbetar inom dessa myndigheter inte ens reagerar på uppenbara varningsflaggor för psykisk sjukdom och/eller PA-sam-manhang. Här bör observeras att man kan räkna med att årligen omkring 1500 vårdnadstvister som i Sverige når tingsrätterna inkluderar minst en (det är nästan alltid bara en) förälder som har en eller flera av diagnoserna ASPD, BPD och/eller NPD (de som motsvarar PA-beteendet). Prevalensen av dessa är cirka 2,5-3 % av normalbefolkningen sett över alla åldrar. Detta är baserat på två av referen-serna nedan (Cailhol et al., 2017 samt Winsper et al., 2020)  - för resonemangets skull använder jag prevalensen 3,0  % men också för att den också egentligen förefaller ligga över cirka 3,5 % för människor som är i åldersgruppen 25-60 år (jag har alltså valt att lägga mig lite under den troliga prevalensen för att minska risken att resonemangen här blir överdrivna).

Eftersom Cluster B-personer har mycket svårt att skapa långsiktigt hållbara sociala relationer är det rimligt att anta att också samma proportion (men inte alla ASPD/BPD/NPD-individer eftersom alla inte skaffar barn - men så är det ju även för de som inte har sådana här psykiska störningar) 3,0 % förr eller senare hamnar i komplicerade vårdnadstvister: 3,0 % motsvarar 3 000 av 100 000 personer (50 000 par med 3 000 Cluster B-personer - alltså 6,0 % räknat per par*). Det är rimligt att anta att de flesta av dessa par så småningom hamnar i komplicerade vårdnadstvister dvs i en tingsrätt.

* Detta antagande stöds bl a av att kvinnor med psykiska sjukdomar förefaller ha ungefär samma benägenhet som de för befolkningen i stort att skaffa barn: Phyllis Montgomery, Sharolyn Mossey, Patricia Bailey & Cheryl Forchuk, Mothers with Serious Mental Illness: Their Experience of “Hitting Bottom”. International Scholary  Research Network Nursing, 2011 (8 sidor). En motsvarande referens för män skulle stärka detta antagande ytterligare.

Det här resonemanget gör att det är rimligt att anta att åtminstone några tusen föräldrar med allvarliga personlighetsstörningar och som med hög sannolikhet psykiskt misshandlar sina barn, årligen passerar genom systemet med Familjerätt-> Socialtjänst-> Domstol. För år 2018 nådde 7338 vårdnadstvister domstolarna - av dessa vårdnadstvister präglas i sin tur en andel (här behövs faktaunderlag) av en aggressiv och komplicerad konfliktnivå. Säg för principresonemangets skull att det handlar om 2 000 individer med Cluster B-störningar och som i sin tur fördelas på en tredjedel (endast för att kunna peka på räknegången - det kan vara 20 % eller 70 % eller något annat): Om det rörde en tredjedel av 7338 vårdnadstvister = 2446 par skulle storleksordningen 80 % av de svåra komplicerade vårdnadstvisterna inkludera minst en allvarligt psykiskt sjuk förälder.

Poängen är inte om det är 20 %, 50 %, eller 80 % (med tanke på stora osäkerheter i räkne-gången) utan att det är rimligt att tro att några tusen personer med allvarliga Cluster-B-störningar varje år hamnar i tingsrätter pga vårdnadstvister. Ändå verkar antalet detek-terade fall vara noll! JUST DETTA ÄR ORIMLIGT (och pekar på att de fallen systematiskt missas av i stort sett varenda Socialtjänst i Sverige) OCH JUST DÄRFÖR MÅSTE DE SVÅRA VÅRDNADSTVISTERNA REMITTERAS TILL EXPERTIS DÄR BÅDA FÖRÄLDRARNA UNDERSÖKS PSYKIATRISKT (bland annat föreslaget genom en doktorsavhandling i juridik som försvarades vid Helsingfors Universitet omkring år 2015 - återkommer till den).

När man missar de här fallen blir alla resoneamang helt bakvända och den som är orsak till problemen uppfattas ofta som oskyldig. Ett alternativ till att psykologisk eller psykiatrisk expertis anlitas är metodik och analys som görs med den noggrannhet som polisen arbetar med vid  brottsut-redningar - alltså: polisanmäl fallen! (hos finska polisen finns en särskild websida där PA-problemen påpekas). Särskilt viktigt är att förstå tidssammanhang - alltså i vilken ordning olika saker skett - och ofta  tidsspann som kan löpa över fem år eller mer. De människor som faller inom Cluster B är experter på att manipulera och lura andra och bl a då förvränga just tidssammanhangen. Om motsvarande historia skrivs om med felaktiga tidpunkter/tidsperioder kan ingen reda ut vad som beror på vad. Sådant ver-kar sällan redas ut på socialtjänstnivå och resultatet blir kort sagt irrelevant och flummigt men måste inte alltid se ologiskt ut: Staplas flera lögner på varandra så kan en "historia" se logisk ut trots att alltihop bygger på lurendrejeri.

Paralleller mellan kult- eller sektliknande sammanhang respektive PA

(Parallels between cult or sect like contexts and PA respectively)

Det finns en del forskning som rör rubr. tema (bl a av Amy Baker, 2005 - artikel länkad i referens-listan nedan). De metoder som kultledare och besatta alienatorer använder kan sammanfattas med orden isolering samt extrem informationskontroll. Effekterna på barnen blir oftast ungefär desamma:

1. Dålig självkänsla  2. Bristande tillit till sig själva och andra  3. Depressioner  4. Skuldkänslor samt

5. Ångest.
Följande YouTubevideo av John T. Steinbeck är en bra och mer detaljerad sammanfattning:

Parental alienation is like a cult, Brainwashing Children, 29 april, 2019 (7,5 min).

Parallell med totalitära staters härskare

(Parallel with rulers of totaliatarian states)

Stater där en diktator håller i makten präglas not alltid av en härskare med en personlighet som i stort sett är densamma som en kultledare eller en sjuklig besatt alienerande förälder. Centralt är informa-tionskontroll och isolering av medborgarna.

Gifta/Ogifta pars interaktioner och sannolikheten för skilsmässa/separation

(Married/unmarried couples' interactions and the probability for divorce/separation)

Det finns studier där forskare inom socialvetenskapen analyserat hur gifta partners interagerar med varandra där de olika beteendena kodats: Om t ex den ena parten provocerar (så förhållandet dras bort från kärlek och co-commitment, hittar inget bra svenskt ord - förklaras bra av boken "Conscious Loving: The Journey to Co-Commitment, 1992") så blir då frågan om den andra modererar för dra tillbaka förhållandet mot en positiv balanspunkt för båda parterna, eller istället förstärker konflikten. Jag kallar detta förenklat +M (positiv man, +K (positiv kvinna), -M (negativ man), -K (negativ kvinna) för att illustrera dragkraf-terna. Det idealiska är naturligtvis om båda parterna drar mot att förhållandet ska fortsätta att vara starkt - med mina symboler kan vi skriva detta "+M+K". Vi kan också ha motsatsen där parterna driver på i negativ riktning dvs "-M-K". Slutligen då problemet där den ena parten provocerar för att dra ned förhållandet i elände och den andra försöker rädda förhållandet "+M-K" eller "-M+K". Man kan se det som fyra kvadranter i ett tvådimensionellt diagram (skriv bara M och K istället för X och Y på axlarna).

Forskarna Gottman & Levenson (1992) studerade systematiskt dynamiken i sådana här interaktioner genom att analysera videoupptagningar och frågeformulär från 73 gifta par. Studien inkluderade även fysiologiska data och dito om hälsa som jag inte kommenterar här (Gottman kallar alltihop "kärlekslaboratorium"). Materialet kodades och kvantifierades enligt en modell de tagit fram - bland ingick 13 beteenden för de båda parterna där fem var positiva beteenden (neutral eller positiv problembeskrivning, lösningsorientad infor-mation som rör förhållandet, samtycke/instämmande, humor—skratt samt övrigt positivt) och åtta var negativa (klagomål/gnatande, negativ kritik, negativt problemprat om förhållandet, ja-men, försvar, krän-kande/nedvärderande, förstärkning av negativ affekt samt övrigt negativt). Mer generellt gick klassifice-ringen ut på att "mäta" commitment, förtroende och lugn* hos de båda parterna. Forskarna klassificerade sina data i två huvudkategorier som speglade förhållandet mellan positiva och negativa faktorer - ett slags index: Reglerade respektive oreglerade ("olyckliga") äktenskap vilket syftade på dragkraften i dynamiken - vart förhållandet var på väg (Figur 1 i det nämnda arbetet). De första tre minutrarna av en konfliktdiskussion förutsade 96 % av hur diskussionen skulle sluta. Forskarna konstaterade med sitt konstruerade index att vid konflikt i lyckliga förhållanden var balansen mellan positiva och negativa faktorer 5:1 - inte 1:1 som man kanske skulle kunna tro. Kontentan av alltihop blev bland annat att forskarna också kan förutsäga den framtida statistiska risken för upplösning av äktenskapet (över 90 % korrekta förutsägelser).

* Lugn är en förutsättning för att man ska kunna lyssna (inte bara "höra") och visa empati. Klarar man inte det tar man inte in vare sig vad ens partner eller ev. terapeut säger.

Kommentarer:

1. I sammanhang med instabila familjer (varianterna "+M-K" eller "-M+K" enligt ovan) borde dessa typer av analyser vara av värde för familjeterapeuter för att förstå på vilket sätt viktiga åtgärder kan sättas in med avseende på hur kommunikationen sker i ett parförhållande. Denna typ av förståelse kan säkert ringas in med andra metoder än den Gottman & Levenson beskrivit).

2. Min reflektion, med avseende på parental alienation, är att äktenskapetet aldrig handlat om en sann ömse-sidig kärleksrelation (kvadraten "+M+K") - ett co-commitment har aldrig funnits: Den ena parten har lurats till att tro att det handlat om "+M+K" men den brutala sanningen är att förhållandets utgångspunkt mest liknat "rovdjur och byte" redan från början.

Referenser

G. Adler, The borderline-narcissistic personality disorder continuum. The American Journal of Psychiatry, Vol. 138(1), 1981:46–50.

American Psychiatric Association: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th edition. Arlington, VA, American Psychiatric Association, 2013.

Henrik Anckarsäter, Susanna Radovic, Christer Svennerlind, Pontus Höglund & Filip Radovic,

Mental disorder is a cause of crime: The cornerstone of forensic psychiatry. International Journal of Law and Psychiatry, Vol. 32(6), 2009:342-347.

Kommentar: I denna artikel diskuteras sannolikheter/risker för att ett samband föreligger mellan vissa psykiatriska personlighetsstörningar (sådana som bl a rör anti-socialt beteende, dålig impulskontroll, verklighetsförvrängningar m fl) och kriminalitet. Detta är intressant eftersom PA-drivande personer tänker som kriminella och därmed också ur rättssäkerhetssynpunkt.

Amy J.L Baker, The Cult of Parenthood: A Qualitative Study of Parental Alienation. Cultic Studies Review, Vol. 4(1), 2005:1-20.

Amy J.L. Baker & Paul R. Fine, Beyond the High Road: Responding to 17 Parental Alienation Strategies without Compromising Your Morals or Harming Your Child. 2008:1-23.

Ett kapitel på svenska om temat personlighetsstörningar och vilka alienatorerna är återfinns i boken av Zeynep Biringen & Jennifer J. Harman, Föräldrar som beter sig illa: Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleksfulla familjer, 2018, sid 44-70.

Gene H. Brody, Eileen Neubaum-Carlan & Rex Forehand, Serial Marriage: A Heuristic Analysis of an Emerging Family Form. Psychological Bulletin, Vol. 103(2), 1988:211-222.

Gudrun Brun, Barn och skilsmässa: En undersökning baserad på en barnpsykiaters journalmaterial. Wahlström & Widstrand, 1974:1-176. Anm. Den här boken publicerades före PAS-begreppet (symptom och beteenden på barnen) identifierats, första gången på danska 1973, men är bl a intressant därför att den på sid. 29-39 pekar på en relativt hög andel psykiatriska problem hos den ena eller båda föräldrarna vid svåra vårdnadstvister - det handlar om storleksordningen 1/3 av föräldrarna med ett underlag på 322 familjer. I sammanhanget är inte de svåra vårdnadstvisterna eller motsvarande inte definerade, och vidare har en del av de psykiatriska diagnoserna ändrats sedan 1970-talet - därför återger jag inte siffrorna närmare. Det väsentliga är att en relativt hög andel av familjeproblemen inkluderade en förälder med allvarliga psykiska problem och sannolikt fanns här med aliene-rande föräldrar. Särskilt kapitlet "Indoktrinering" (sid 121-140) är intressant - Bruns utgångspunkt är barnens men hon beskriver genom ett tiotal fall den sjukliga familjedynamik vi idag kallar PA.

Lionel Cailhol, Éric Pelletier, Louis Rochette, Lise Laporte, Pierre David, Évens Villeneuve, Joel Paris & Alain Lesage, Prevalence, Mortality, and Health Care Use Among Patients With Cluster B Perso-nality Disorders Clinically Diagnosed in Quebec: A Provincial Cohort Study, 2001-2012. Canadian Journal of Psychiatry, Vol. 62(5), 2017:336-342.

Kommentar: Denna källa anger prevalensen för Cluster B personlighetsstörning till 2,6 % för alla åldrar samman-tagna - för åldergruppen cirka 25-60 år (Figur 1 i artikeln) verkar prevalensen snarare ligga på minst 3,5 %.

Eve Caligor & Barry L. Stern, Diagnosis, Classification, and Assessment of Narcissistic Personality Disorder Within the Framework of Object Relations Theory. Journal of Personality Disorders, Vol. 34(Special Issue), 2020:104–121.

Elizabeth A. Carlson, Byron Egeland & L. Alan Sroufe, A prospective investigation of the development of borderline personality symptoms. Development and Psychopathology, Vol. 21(4), 2009:1311–1334.

Angela Crossman & Victoria Talwar, On Building A Model of Lie- and Truth-Telling Trajectories. ACADEMIA Letters, 2021:1-7.

Suzanne Degges-White, The Terrible Toll of Narcissistic Abuse Narcissistic abuse leaves lasting scars. Psychology Today, 25 May, 2022.

Bill Eddy & Randi Kreger, Splitting, New Harbinger Publications, 2012:1-306.

Kommentar: Fokus på personer med Borderline PD samt Narcissistic PD.

Jennifer Fraser, The Theory of Constructed Emotion Can Better Prepare Us for the Dark Triad: Our brains are not prepared for intraspecies predators. Psychology Today, 4 August, 2022.

Rhonda Freeman, How to Tell You're Dealing with a Malignant Narcissist: The intentional destruction of others while pathologically loving the self. Psychology Today, February 22, 2017.

Michael Friedman, The So-Called High-Conflict Couple: A Closer Look. American Journal of Family Therapy, Vol. 32(2), 2004:101-117.

Barbara Gawda & K. Czubak,Prevalence of Personality Disorders in a General Population Among Men and Women. Psychological Reports, Vol. 120(3), 2017:503-519.

Kommentar: Denna studie gäller polska befolkningen där 9 % uppskattas ha minst en personlighetsstörning - dvs formell "personality disorder", PD (7 % narcissism resp. 7 % borderline) vilket naturligtvis inte säger något om prevalensen i andra länder.

Robert M. Gordon, (1998). The Medea Complex and the parental alienation syndrome: When mothers damage their daughter’s ability to love a man. In Gerd H. Fenchel (Ed.), The mother–daughter relationship echoes through time. Northvale, NJ: Jason Aronson, Inc.

John M. Gottman & Robert W. Levenson, Marital Processes Predictive of Later Dissolution Beha-vior, Physiology, and Health. Journal of Personality and Social Psychology, Vol. 63(2), 1992:221-233.

Arthur H. Green, True and false allegations of sexual abuse in child custody disputes. Journal of the American Academy of Child Psychiatry, Vol. 25(4), 1986:449-456.

Jean Marc Guilé, Laure Boissel, Stéphanie Alaux-Cantin & Sébastien Garny de La Rivière, Border-line personality disorder in adolescents: prevalence, diagnosis, and treatment strategies: Review. Adolescent Health, Medicine and Therapeutics, Vol. 9, 2018:199-210.

Jennifer J. Harman, Zeynep Biringen, Ellen M. Ratajack, Pearl L. Outland & Allyson Kraus, Parents Behaving Badly: Gender Biases in the Perception of Parental Alienating Behaviors. Journal of Family Psychology, Vol. 30(7), 2016:866-874.

Susan Hatters Friedman & Joshua B. Friedman, Parents Who Kill Their Children. Pediatrics in Review, Vol. 31(2), 2010:e10-e16. Kommentar: Den här artikeln ger i abstract 30 års (1975-2005) statistik för USA på barn åldern noll och upp till 5 år som mördats av en förälder: I genomsnitt 344 per år. Förenklat alltså cirka 1 barn per miljon invånare.

Susan Heitler, Strong Feelings: Amygdala Reset for Borderline Personality? Psychology Today, October 22, 2018.

Susan Heitler, Parental Alienation Syndrome: What Is It, and Who Does It? Psychology Today. February 1, 2018.

Susan Heitler, How Do I Stop Being a Narcissist? If I knew better I would do better. Psychology Today, 27 December, 2021.

Gay Hendricks & Kathlyn Hendricks, Conscious Loving: The Journey to Co-Commitment, 1992.

(en PA-drivande förälder kan antagligen aldrig förstå något av detta - terapiinsatser lär inte hjälpa)

B.M. Hicks, M.D. Carlson, D.M. Blonigen, C.J. Patrick, Iacono WG & M. Mgue, Psychopathic per-sonality traits and environmental contexts: Differential correlates, gender differences, and genetic mediation. Personality Disorders, Vol. 3(3), 2012:209-227.

Judy Ho, Neuropsychologist: The Psychology of Machiavellianism. MedCircle, YouTube, 12 januari 2023 (5 min 43 s).

Hostile Aggressive Parenting (HAP) - psychological child abuse. HAP är inte samma sak som PAS eftersom det enbart syftar på den skadliga förälderns beteenden. PAS däremot syftar på barnets symptom och beteenden.

Janet R. Johnston & Linda K. Girdner, Family Abductors: Descriptive Profiles and Preventive Intervention. Department of Justice, Washington, DC. Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention. REPORT NO NCJ-182788, January, 2001:1-9. Kommentar: Den här artikeln adresserar inte PA-begreppet men tar däremot upp ett kidnappningsbeteende mm som är vanligt i PA-sammanhang.

Janet R. Johnston, Inger Sagatun-Edwards, Martha-Elin Blomquist & Linda K. Girdner,Early Identification of Risk Factors for Parental Abduction. U.S. Department of Justice, March 2001:1-12.

Patricia K. Kerig, Revisiting the Construct of Boundary Dissolution. Journal of Emotional Abuse,

Vol. 5(2-3), 2005:5.42.

Elizabeth J. Kiel & Danielle J. Maack, Maternal BIS Sensitivity, Overprotective Parenting, and Children’s Internalizing Behaviors. Personality and Individual Differences, Vol. 53(3), 2013:257-262.

Sharmen Kinbrough, The Impact of Narcissistic Abuse on Men. Marriage Recovery Center, YouTube, 19 augusti, 2019 (8,6 min).

Erin Leonard, The 4 Stages of a Narcissist's Invasion - Shifting from mutual attraction to emotional abuse. Psychology Today, December 26, 2021.

Robert Jay Lifton, Thought Reform and the Psychology of Totalism, 2014 (facimil av originalutgåvan som kom år 1961). I boken diskuteras åtta principer för tankereformering - sådant kultledare m fl hjärntvättare använder sig av.

Les Linet, PARENTAL ALIENATION SYNDROME: Alienating parents do not really love their children. YouTube, 24 september, 2013 (5 min). Kommentar: Les Linet är läkare med specialisering inom både barn- och vuxenpsykiatri.

Jenny Macfie & Scott A. Swan, Representations of the caregiver–child relationship and of the self, and emotion regulation in the narratives of young children whose mothers have borderline personality disorder. Developmental Psychopathology, Vol. 21(3), 2009:993–1011. doi:10.1017/S0954579409000534.

Rebecca M. Mahan, Stephanie B. Kors, Meredith L. Simmons and Jenny Macfie, Maternal psycho-logical control, maternal borderline personality disorder, and adolescent borderline features. Personality disorders, Vol. 9(4), 2018:297-304.

J.D. McCabe, The Third Gift: My Dance with the Devil (and Her Mother). Mascot Books, 2020 (368 sidor). Den här boken handlar om en PA-drivande cluster B-person av värsta sorten.

Anne Morris, Uncovering Maternal Alienation: a further dimension of violence against women. Mastersuppsats från Department of Social Inquiry, University of Adelaide, 1999, 127 sidor. Denna uppsats handlar alltså om män som alienerande föräldrar. Det är slående hur lika mönstren och beteendena är de som handlar om mammor som alienerande föräldrar: Det handlar om makt, kontrollbehov, hat, en bred meny av stratgeier och manipulationer och personlighetsstörningar samt ett utnyttjande av barnen som ett vapen för att få bort mamman från just barnen.

Robert A. Nash, Kimberley A. Wade, Maryanne Garry, Elizabeth F. Loftus & James Ost,

Misrepresentations and Flawed Logic About the Prevalence of False Memories. Applied Cognitive Psychology, Vol. 31(1), 2017:31-33.

Dan Neuharth, 13 Ways Narcissists Behave Like Children. Psychology Today, 21 June 2020.

Dott. Alessandro Pedrazzi, Il Genitore Narcisista (Den narcissistiska föräldern). YouTube, 30 mars, 2017 (9 min).

Aaron L. Pincus & Robert F. Kreuger, Theodore Millon’s Contributions to Conceptualizing
Personality Disorders. Journal of Personality Assessment, Vol. 97(6), 2015:1-4.

Deirdre Conway Rand, Munchausen Syndrome by Proxy: A Complex Type of Emotional Abuse Responsible for Some False Allegations of Child Abuse in Divorce.Issues in Child Abuse Accusations (Institute for Psychological Therapies), Vol. 5(3), 1993:135-155.

Wilhelm Reich, The emotional plague, Character Analysis (Chapter XVI), New York, 1949.

Paolo Roma, Federica Ricci, Georgios D. Kotzalidis, Luigi Abbate, Anna Lubrano Lavadera, Giorgia Versace, Floriana Pazzelli, Marisa Malagoli Togliatti, Paolo Girardi & Stefano Ferracuti, MMPI-2 in Child Custody Litigation: A Comparison Between Genders. European Journal of Psychological Assessment, Vol. 30(2), 2014:110-116. Comment: This is not a PA paper. The results suggest that Italian women are better than Italian men in faking a positive personality in a CCL context and that this also differs from Italian women and men in the general population.

Elsa Ronningstam, Introduction to the Special Issue on Narcissistic Personality Disorder. Journal of Personality Disorders, 34(Special Issue), 2020:1–5.

Karol L. Ross & Gordon J. Blush, Sexual Abuse Validity Discriminators in the Divorced or Divorcing Family. Issues in Child Abuse Accusations (Institute for Psychological Therapies), Vol. 2(1), 1990:1-6.

Kommentar: Denna artikel lyfter fram och diskuterar närmare följande tre personlighetsstörningar: Histrionic (hör till Cluster B), Justified Vindicator (ungefär "berättigad försvarare" - gärna med lite pseudo-vetenskapligt stöd) samt Borderline (hör till Cluster B).

Mark L. Ruffalo ("co-authored with Ronald W. Pies"*), What Is Meant by a Psychiatric Diagnosis? Psychology Today, June 7, 2020. * Märkligt att inte båda står som författare.

Stanton E. Samenow, Parental Alienation: Five Errors in Thinking: Alienators think like criminals. Psychology Today, 25 May, 2019.

Daniel Shaw, Traumatic abuse in cults: A psychoanalytic perspective. Cultic Studies Review, Vol. 2(2), 2003:101–129.

Chaim Steinberger, Father? What Father? Parental Alienation and Its Effect on Children. Part One. NYSBAR Family Law Review, Vol. 38(1), 2006:10-24.

Angel J. Storm, When The Narcissist Knows That You Know. YouTube, 24 maj, 2019 (5 min).

David M. Summers & Collette C. Summers, Unadulterated Arrogance: Autopsy of the Narcissistic Parental Alienator. American Journal of Family Therapy, Vol. 34(5), 2006:399-428.

Nancy Thoennes & Patricia G. Tjaden, The extent, nature, and validity of sexual abuse allegations in custody/visitation disputes. Child Abuse & Neglect, Vol. 14, 1990:151-163.

Ira Daniel Turkat, Divorce related malicious mother syndrome. Journal of Family Violence, Vol. 10(3), 1995:253-264.

Mark Twain enligt Ross Rosenberg, When You Unmask a Covert Narcissist, RUN, But Quietly! Counterfeit Relationship. Narcissism Expert, Clinical Care Consultants, 2016 (vore intressant att få veta exakt varifrån detta kommer): "Never argue with stupid people, they will drag you down to their level, and beat you with experience."

Hollida Wakefield & Ralph Underwager, Personality characteristics of parents making false accusa-tions of sexual abuse in custody disputes. Issues in Child Abuse Accusations (Institute for Psychological Therapies), Vol. 2(3), 1990:121–136.

Sylvia Walby & Judy Towers, Untangling the concept of coercive control: Theorizing domestic violent crime, Criminology & Criminal Justice. Vol. 18(1), 2018:7-28.

Richard A. Warshak, Remarriage as a trigger of parental alienation syndrome. The American Journal of Family Therapy, Vol. 28, 2000:229-241.

Catherine Winsper, Ayten Bilgin, Andrew Thompson, Steven Marwaha, Andrew M Chanen, Swaran P Singh, Ariel Wang & Vivek Furtado, The Prevalence of Personality Disorders in the Community: A Global Systematic Review and Meta-Analysis. The British Journal of Psychiatry.

Vol. 216(2), 2020:69-78.

Kommentar: Denna källa anger prevalensen för Cluster B personlighetsstörning till 2,8 %.

Maja Zandersen, Mads Gram Henriksen & Josef Parnas, A Recurrent Question: What Is Borderline?

Journal of Personality Disorders, 33(3), 2019:341-369.

YouTube

Exposing the narcissist (Clarice), THIS IS THE MOST IMPORTANT THING TO THE NARCISSIST, YouTube, 26 juli, 2020 (10 min 44 s).

Kris Godinez, Why Abusers erase us and Family and Friends (YouTube, 25:e mars, 2018).

Jennuine Soul,Narcissistic Parental Alienation - Turning Family Against You (YouTube, 2:a februari, 2019).

(17 min 51 s, Efter 13 min 35 s sägs att man inte ska låta den narcissistiska föräldern råna en på ens tid med barnet - det är tänkvärt att Socialtjänsterna är så pigga på att hjälpa till med detta.)

Jordan Peterson: Antisocial psy.cho.pathic males. (YouTube, 19:e december, 2017).

Jordan Peterson: The danger of antisocial males. (YouTube, Cirka 2017).

Shannon Petrovich, How Can You Tell if a Narcicissist is Lying? (YouTube, 4:e maj, 2019)

John Thomas Steinbeck, Munchausen Syndrome by Proxy 101. Brainwashing Children, YouTube, 20 September, 2016 (10 min).

YouTube: Kommentar till videon"Toxic femininity is real. And it's gross (horrible female behavior we ignore)" (Sydney Watson, Australien/USA, 30 jan. 2020) av signaturen M Whitchalls, 1 febr 2020:

"It’s generally refreshing to hear a woman take this stance. My ex wife was the one abusing my son but made it seem like it was me. I was investigated my wife was considered innocent until we went to court. We t was proved that it was all her and that I had not abused my son at all. She acted like a victim and fearful of my sons safety. It was all an aggressive tactic to remove him from my life, it nearly worked. Toxic femininity is real, it causes a lot of hurt for men. Thank you for calling it out..."

Man kan tycka vad man vill om detta men faktum är att Sydney Watson har 346 000 (30 jan. 2020, 582 000 prenumeranter 29 maj, 2021) prenumeranter och fick på 6 dygn 365 000 visningar av den här videon varför man kan räkna med att många människor ser sådana här kommentarer - inte bara videon. Över huvud taget råder det rätt heta känslor från båda hållen på YouTube kring frågor om könsroller och beteenden - de intresserar många människor från både manligt och kvinnligt perspektiv.

Rebecca Zung, How to Make a Narcissist Panic (YouTube, 25:e mars, 2020).

Kovert narcissism är den mest förrädiska och otäckt kontrollerande formen av narcissism

(covert narcissism is the most treacherous and scary controling form of narcissism)

Joanna Kujath, Top 10 Ways How A Narcissist Controls You, (YouTube, 17:e september, 2017).

Jill Wise, The Female Narcissist Top 10 Behaviors (YouTube, 25:e december, 2019).

Sun Lion, The crimes of the covert narcissist (YouTube, 11:e november, 2018, klicka gärna på "VISA MER" så kan Ni läsa en rejäl text om de koverta narcissisternas "verksamhet") M

(Is it PA?)

(PA is often missed)

(Key concepts)

(Child abuse)

(Damages to children)

(Damages to adults)

(Children's wishes)

(Who are the PA drivers?)

(False allegations)

(PA and the law)

(The authorities)

(Prevention & therapy)

(Other countries)

(Support groups)

(PA detractors)

(Who am I?)

Falska anklagelser

Falska anklagelser är ett stort och allvarligt problem som före-kom-mer i merparten av svåra PA-fall. Den oskyldigt anklagade vet vad han/hon gjort eller inte gjort men andra vet det inte.

Erfarenheten visar att de flesta som driver PA-fenomenet lyckas lura Familjerätter, Socialtjänster och Tingsrätter.

Jag som byggt upp detta websajt har tagit del av ett flertal exempel på hur lögner gått rakt igenom den formella processen utan att den som ljugit eller lurats stoppats. Att detta är möjligt beror på en kom-bination av  förhållanden som alla bidrar till låg rättssäkerhet.

Det kanske märkligaste är att det går bra att påstå osanna saker utan att det finns belägg för dessa påståenden.

Det är lätt att peka på ett dussin förändringar som skulle kunna göras för att avsevärt höja rätts-säkerheten. Ett exempel är att videoinspela alla barnsamtal som sker inom ramen för Familjerätt eller Socialtjänst så en oberoende myndighetsinstans kan granska om samtalen/intervjuverna skett på ett opartiskt och sakligt sätt. Det finns dokumenterade svenska skräckexempel på hur utredare arbetat med suggestiva och andra metoder för att försöka få barn att säga saker som de inte står för - eller t o m själva  konstruera fram felaktiga sakförhållanden utan att en vara medvetna om det: Barn har en särskilt livlig fantasi som kan utnyttjas på värsta sätt (Se t ex boken Hemligheter och Minnen, Norstedts Juridik, 1997).

Det finns flera saker som en föräl-der, som utsätts för falska påståenden av sitt ex, kan göra för att skydda sig. Väsentligt är att inte försöka sig på en muntlig dialog med exet. Det går aldrig i aggressiva PA-sam-manhang - risken är att något man säger vänds emot en på ett orim-ligt sätt. Alltså: Antingen ska man ha en tredje person med sig som vittne eller så ska alla dialoger ske skriftligt  alternativt genom en advokat.

Med tanke på de katastrofala konsekvenser som PA får på både familjenivå och för samhället i stort (sjukvårdskostnader, drog-missbruk, kostnader som hänger samman med kriminalitet osv) är kanske det mest uppenbara att allvarlig psykisk misshandel, där PA ingår, måste kriminali-seras. Detta är den linje man nu börjar gå på i flera länder.

Eftersom kunskapen om PA för-djupats kraftigt under de senaste 30 åren kan man räkna med att trenden att kriminalisera PA kommer att förstärkas. Av både etiska och ekonomiska skäl är det orimligt att vänta. Som det nu är i Sverige råder i praktiken ett orim-ligt godtycke på myndighetsnivå.

En socialsekreterare sa som svar på en fråga om varför de inte bryr sig om bevisade lögner och mani-pulationer och liknande: "Vi arbe-tar inte så - vi gör en bedömning istället." Ordet bedömning åter-kommer, vid de svåra vårdnads-tvisterna utan närmare förklaring vad denna bedömning består av. Kan det bli flummigare och mer rättsosäkert?

Problemet är politiskt - det är politikerna som måste se till att rättssäkerheten skärps ordentligt.

De som blir de största förlorarna är barnen - särskilt skadlig är lagen från 2006 som uppmuntrar föräldrar till att skapa konflikter och sedan få ensam makt och kontroll över barnen.

Några referenser:

Biringen & Harman, Föräldrar som beter sig illa: hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleksfulla familjer, 2018.

YouTube (Dads Surviving Divorce): 4 Tips to Deal With False Allegations.